Vad ska man säga ?

Idag känns det ganska tomt att skriva ! vet inte riktigt vad jag ska skriva om..lite platt fall och luften har gått ur mej.
Man kan kämpa till en viss gräns sen känns det bara meningslöst och man börja ifrågasätta allt man har gjort och varit med om.

SÅ..vem är jag ..en kvinna som föddes i Kalmar 1971 och någongång under nyår så bestämde den människan som kallas min mor för att hon inte orkade längre.
Hon gav sej iväg med mina två äldre syskon och lämnade mej i min spjälsäng ensam kvar.
Min far kom hem efter att ha kört buss utomlands och hittade mej där , ringde min farmor och farfar som kom ner och nyårsafton 1971 hämtade mej till dom.
Kan man undra ..vad som försegås i en kvinnas huvud som väljer att lämna sitt barn som är endast 8 månader och ta de två äldre och åka ?
Jag kan inte förstå det och kommer aldrig att förstå det.
Den natten beseglades mitt öde och uppväxt.
Jag har lärt mej att värde har man i titlar och saker ...därför hatar jag saker och vill inte bry mej om titlar ..men..om jag analyserar mej själv så har ja tävlat hårt genom livet för att hitta en värdemätare på mej själv.
Nyårsafton 1971 var en kall nyårsnatt och väl hemma hos min farmor som då var 59 år och farfar som var 61 år så sommnade jag nog tryggt och lugnt.

Mer än såhär finns det inte o skriva för tillfälle förutom att ni som har RIKTIGA familjer ska vara rädda om dom...vi är många som aldrig fått uppleva det.
Och som barn skulle ha gett allt för att fått ha det.

Sköt om er !

Hopplös